Jag är densamma – Interiorbyvanessa
interiorbyvanessa

Interiorbyvanessa

Annons

Jag är densamma

Hej finisar,

Allt bra med er? Jag ligger just nu och vilar. Hon ska iväg på ett kalas och jag ska bara hem och vila.

Jag var ute igår. Middag på Nobishotell, alkoholfri drink på tak, dans utan stopp på Berns och sen hem. Det bästa med hela kvällen var att jag inte drack någon alkohol utan höll mig till vatten och hade så JÄKLA KUL! För er som inte vet de så älskar jag att dansa. De är som terapi för mig och eftersom att jag inte går ut ofta så kör jag ordentligt när jag väl är ute.

Jag har inset att alkohol verkligen inte är bra (för mig) 1. Jag hatar smaken. 2. Mår bajs dagen efter 3. Inget jag behöver för att ha kul.

Idag känner jag inte ens av att jag kom hem 5 imorse.

Att jag ens berättar för er att jag varit ute är för att jag under en tid känt någon typ av skam över att ha kul. Skam över att känna mig glad förutom när jag är med Alma. Det har inte känts ok att vara den jag var innan. Innan festade jag ibland och hade kul, älskade egentid i mataffären( ni som har barn fattar) eller egentiden på spa, inga skuldkänslor inblandade där när jag skrattade och hade kul med vänner. Men nu har de känts som att jag måste vara “bättre”. Dvs inte glad utan Alma.

Men ju mer tiden går så inser jag att jag är densamma. Jag kan inte ändras eller vara någon annan mamma till Alma. Jag är likadan, lika dåligt tålamod. Lika tråkig lekmamma ” jag är mer städmamman än lekmamma” Lika kärleksfull och lika hård.

Jag vet att anledningen till att jag tvivlat på mig själv är för att det var jag som lämnade och det finns många dömande ögon, splittrade historier om varför jag lämnade. Delade åsikter om att en kvinna lämnar sin man. Alla är olika och tänker/känner olika.

Jag har alltid varit en sån som har stor förståelse för att alla är olika och tänker olika. Jag kan förstå alla (nästan) jag har alltid sagt “OM det får dig att må bra” GÖR DET! Till och med de människor som skadat mig kan jag förstå.

Samtidigt vet jag att andra inte har samma förståelse som mig. I många kulturer är det jag gjorde skam och vidrigt. Jag kommer inte från den kulturen själv och just min familj är väldigt stöttande men jag vet att alla inte tänker som min familj.

Jag brottas dagligen med mina tankar där jag är glad och fast vid mitt beslut att lämna. Men jag kan inte skaka av mig allt elakt folk kan säga/skriva. För Alma kommer alltid betyda för mig och när jag får höra att mitt beslut kommer förstöra henne för alltid så dör jag inombords. Jag blir osäker men i slutet av dagen så står jag fast i att jag gjorde rätt trots alla som försöker bryta ner mig. ( jag blir översköljd med kärlek och stöttande människor också såklart)

Varför skriver jag det här? Först och främst för att jag älskar att skriva men också för att jag märker att jag kommer längre varje dag med att må bra i mitt beslut, jag tycker att det är viktigt att ta in det mesta. De är bra att få kritik och det är bra att höra andras sårade åsikter om saker och ting. De gör dig till en bra människa, en människa med större förståelse och en människa med större förståelse har lättare att må bra i sig själv. Man ska inte bara se allt från ett håll. Man ska kunna se allt från 100 vinklar.

Det kan ta längre tid att hitta sig själv dock när jag ska suga åt sig alla olika intryck, men när man gör det så landar man på en oerhört stabil grund. En grund som ingen kan rubba. Att vara en självsäker kvinna är inte alltid välkommet av alla för det hör inte till de “normala” men jag är så trött på det.

Män som trycker ner kvinnor, kvinnor som trycker ner kvinnor. Falskhet i mängder. Stöttande kvinnor som bara spelar stöttande för sin egen vinning.

Hur svårt ska det vara att faktiskt vara glad för någon annans skull? Punkt. Svartsjuka mm. Så trött på den sidan av människan.

Mitt ” stora problem ” jag haft i 2 veckor var att min bank dragit tillbaka mitt lånelöfte pga en miss efter att jag skrivit på avtalet på lgh och jag satt med en köpt lgh, handpenning betalad och tillträde inom två veckor – men inget lån. Jag hade panik. Det tog ett tag att lösa men i fredags blev det löst och jag och Alma tillträder vår lgh den 3 september som planerat.

Jag har känt mig ensam i och med att jag inte är van att hantera sånt här själv men jag gjorde det. Jag lyckades tillslut och jag har helt enkelt känt mig för trött för att “fira” det. Jag va såå nära på att ge upp. Men jag gjorde inte det.


Att jag inte skriver och fotar Alma så ofta längre är för att Almas pappa bett mig att inte göra det och jag förstår hans tankar kring sociala medier och barn. Några som frågat så därför berättar jag det.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
interiorbyvanessa
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons